De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Tjugoförsta timmen
Från 1 till 2 PM †

Andra timmen av Jesu ångest på korset

Förberedelse före varje timme

Andra ordet:
“Idag skall du vara med Mig i paradiset.”

Min Frälsare spikad på korset! När jag ber tillsammans med Dig, håller den förtrollande kraften av Din kärlek och lidande mitt blikk fast vid Dig. Men mitt hjärta vill brista när jag ser dig lida så mycket. Du är uppslukad av kärlek och smärta. Lågorna som brinner i Ditt hjärta är så höga att de nästan förvandlar Ditt hjärta till aska. Din inskränkta kärlek är starkare än själva döden. Du vill ge den ett utlopp, Du tittar på tyrannen till Höger och rånar honom från helvetet. Din barmhärtighet berör hans hjärta. Han förvandlas helt, erkänner och bekänner Dig som Gud och ropar i äkta ångest över sitt syndiga liv:

“Herre, kom ihåg mig när Du kommer till Ditt rike!” Och Du tvekar inte att svara honom:

“Sannerligen säger jag dig, idag skall du vara med Mig i paradiset.”

Du har således uppnått den första segern för Din kärlek. Men jag ser också att Din kärlek erövrar inte bara tyrannen, utan även otaliga döende människor. O, Du ställer Ditt blod till deras förfogande, Din kärlek, Dina förtjänster och använder alla medel som Gud har till bud för att röra deras hjärtan och vinna dem över Dig. Men ännu i den här stunden blir Din kärlek hindrad. Hur många döende människor avvisar Den, mistro Dig och förtvivlar! Ditt smärta är så stort att Du omfångar dig själv med smärta igen.

Jag vill, min Jesus, botgöra för dem som förtvivlar över Din barmhärtighet i dödsstunden. Min sötaste Kärlek, inflytta tro och liten till Dig hos alla människor, särskilt de som är i dödens kval. Genom den löfte Du gav tyrannen, bevilja dem ljus, styrka och hjälp att dö heligt och flyga från denna jord till himlen. Omfånga alla själar med Din allraheligaste kropp, Ditt blod och Dina sår. För förtjänsterna av Ditt kära Blod låt inte ens en enda själ gå förlorad. Må rösten av Ditt Blod redan nu ge alla själar det tröstande löftet: “Idag skall du ännu vara med Mig i paradiset.”

Tredje ordet:
“Moder, se Din son!” “Se din moder!”

Min korsfäste Frälsare! Dina lidanden ökar allt mer och mer. På korset är Du verkligen smärtans konung. Bland alla dina plågor undkommer ingen själ Dig; Du ger varje en sin egen liv. Din kärlek ser sig dock föraktad av skapelsen. Eftersom den inte kan hitta någon utväg, blir den allt mer våldsam och låter Dig uthärda otaliga lidanden. I detta lidande försöker den att begripa vad som annars skulle kunna möjliggöra för att besegra människan, och det låter Dig tala:

"Se, min själ, hur mycket jag har älskat dig. Om du inte vill ha medlidande med dig själv, så ha då åtminstone medlidande med min kärlek!"

Under tiden, sedan Du inte längre har något att ge själarna, vänder Du Dig mot Din moders trötta blick. Ditt lidande torterar henne till döds, korsfäste även henne. Moder och Son förstås varandra, och det är en tröst för Dig och ett nöje som Du kan ge Din trogna moder åt fattiga människosläktet. I Johannes ser Du hela mänskligheten. Du talar med en sådan mild röst att alla människohjärtan kunde röras:

"Moder, se din son!" och till Johannes:

"Se din moder!"

Din röst tränger in i moderns hjärta, och förenad med rösten av ditt blod fortsätter den:

"Min Moder, till dig förtrojar jag alla mina barn. All kärlek Du känner mot Mig, känn mot dem. Vänd all din kraft och allt ditt moderliga ömhet mot Mina barn; du ska rädda dem alla åt Mig."

Din moder accepterar förslaget. Men nu är Ditt lidande så intensivt att Du drar Dig tillbaka i tystnad igen.

Jag vill, min Jesus, botgöra för alla förolämpningarna och hädelserna som riktats mot den saliga Jungfru Maria och för otacksamheten hos så många människor som inte vill erkänna de välgångar Du har gjort oss genom att ge oss Maria som vår moder.

Hur kan vi visa vårt tacksamhet till Dig för en sådan nåd? Genom att återvända till Dig, min Jesus, och erbjuda Ditt blod, Dina sår och Din hjärtas oändliga kärlek som ett offer. O Allra Heligaste Jungfru, hur rörd Du är av att höra rösten av Din gode Jesus, som lämnar Dig som moder åt oss alla!

Vi tackar Dig för detta, saliga jungfru. För att tacka på ett sätt som passar, erbjuder vi Dig Sonens egen tacksamhet. O Maria, vara vår Moder, ta hand om oss och låt inte oss kränka Dig i minsta grad. Håll oss alltid nära Jesu hjärta. Med Dina heliga händer binda Du oss alla så fast till Han att vi aldrig mer kan undkomma från Ham. Med mina egna handlingar vill jag botgöra för förolämpningarna som riktats mot Din Jesus i Dig, söt Moder.

Jesus, medan Du är inbäddad i en hav av lidande, omhändertar Du själarnas frälsning allt mer. Men jag kommer inte att stå passivt utan, som en duva, ska jag ta mig till Dina sår, kyss dem, försöka lindra deras smärta och doppa mig i ditt blod så att jag kan ropa ut med Dig: “Själar, själar!” Jag vill hålla upp Din huvud, skadat av törnen och plågat av smärtan, för att göra botgöring åt Dig och be om barmhärtighet, kärlek och förlåtelse för alla.¹

Herre i min anda, O Jesus! Hel mig från alla avvikelser genom kraften av törnen som tränger sig in i Ditt huvud och låt aldrig mig gå vilse.

Dina ögon, mitt högsta gode, även om de är fyllda med blod, se på mig, min elände, min svaghet, se på mitt fattiga hjärta och låt mig uppleva dina heligas blickars underbara effekter.

Dina öron, min Jesus, även om de är dövade av skymfningar och hädelse från ondskans barn, O höra på mig! Höra mina böner och förkasta inte mina botgöringar. Hör, O Jesus, mitt hjärtas rop. Det ska lugna ner sig när Du har fyllt det med Din kärlek.

O ansikte av den vackraste bland mänskobarnen! Visa Dig för mig och låt mig se Dig så att jag kan lossna mitt fattiga hjärta från allt och alla. Din skönhet betör mig och drar konstant mig till Dig.

Sötaste munnen av min Jesus, tala till mig! Din röst ljuder oavbrutet inom mig. Ditt Ords kraft förstörer allting som inte är Guds vilja, det som inte är kärlek.

Jesus, spänn ut dina armar för att omfatta mig. Sträck ut dina armar för att ta emot mig. Låt denna omfamning vara så intim att ingen mänsklig kraft kan riva mig ifrån Dig.

Dina heliga axlar, min Jesus, alltid starka och fast i lidande av kärlek till mig, ge mig styrka, fasthet och mod i lidande av kärlek till Honom. Jesus, låt inte mig vara obestämd i kärleken, utan låt mig dela Din oföränderlighet.

Min Jesu bröst, antända av kärlekens flammor, ge mig Dina flammor, Du kan inte längre hålla dem tillbaka, och mitt hjärta söker dem med längtan, jag måste också ta mig genom Ditt blod och Dina sår. Det är flammorna i Din kärlek som gör Dig mest ont. Jesus, min största gode, ge mig en del av det också. Rörs ett så kallt och kärleksfattigt hjärta som mitt dig till medkänsla?

Händerna på min Jesus, Du som skapade himmel och jord, nu kan Du inte röra Dig mer. Min Jesus, fortsätt Din skapelse, bringa omskapelsen av kärlek. Skapa i mitt hela väsen ett nytt, ett gudomligt liv. Tala ett ord över mitt fattiga hjärta och förvandla det helt till Ditt.

Dina heliga fötter, min Jesus, lämna aldrig mig ensam. Låt mig alltid gå med Dig och ta aldrig ett steg ifrån Dig. Jesus, med min kärlek och mina botgöringar vill jag kyla av Dig för allt Du lider vid Dina genomborrade fötter.

Min korsfäste Frälsare! Jag tillber Ditt dyrbara Blod, jag ger ett sår efter det andra en kärlekskyss och vill sjunka ner i dem all min kärlek, min tillbedjan, mina äkta botgöringar. Må Ditt Blod vara för alla själar ljus i mörker, styrka i lidande, kraft i svaghet, förlåtelse i frestelse, försvar i fara, hjälp i döden och vingarna som bär själar från denna jord till himlen.

Jesus, jag kommer till Dig att bygga mitt bostad på Ditt hjärta. Från djupen av Ditt Hjärta, min sötaste Kärlek, ska jag kalla alla till Dig, och om någon vill komma nära Dig för att kränka Dig, så skall jag stå emot honom och inte låta honom sårade Dig. Nej, jag ska innesluta honom i Ditt hjärta, tala med honom om Din kärlek och vända hans förolämpningar till kärlek.

Jesus, låt mig aldrig stiga ut ur Ditt hjärta. Förse mig med Din eld, ge mig liv av Ditt liv, så att jag kan älska Dig som Du önskar att bli älskad.

Fjärde ordet:
“Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit Mig?”

Lidande Frälsare! När jag, fast vid Ditt Hjärta, är upptagen med att betrakta Din smärta, märker jag att konvulsivt skakande plågar Din människlighet. Alla Dina lemmar är i uppståndelse, som om en skulle lossna från den andra. I agoni orsakad av de förskräckliga konvulsionerna ropar Du med hög röst:

“Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit Mig?”

Vid detta skrik bävar alla, mörkret förtätas, Din Moder, förstenad av smärta, blir blek och är nära att svimma. Mitt liv, mitt allt, min Jesus, vad ser jag? Åh, Du står i döden. Åh, om bara lidandena som så troget består med Dig skulle lämna Dig nu! Även efter så stora plågor tittar Du med mållös smärta på de själar som ännu inte fullt ut är inkorporerade i Dig², Du ser också alla de många som förloras, Du känner smertefullt avskiljandet från dem som avsäger sig Dig.Du, som måste göra uppbättring till den gudomliga rättvisan, känner dödens rädsla hos var och en, även de plågor de måste lida i helvetet, och ropar med stark röst till alla:

"O överge Mig inte! Om ni vill ha mer lidande, väl, jag är redo för det, men skilj er inte från min människlighet. Denna separation är för mig smärtan av alla smärtsamma och dödens dödsdöd. Jag skulle betrakta allt annat som inget om jag inte måste utstå era agonisera separering. O ha medlidande med mitt blod, mina sår och min död. Oförtrutet låter jag er hjärtan höra kallelsen: O överge Mig inte!"

Min kärlek, hur jag lider med Dig! Du kämpar mot döden, Din huvud sänker sig på Ditt bröst, Livet vill lämna Dig.

Min kärlek, även jag känner mig nära död och skulle vilja ropa ut med Dig: “Själar, själar!” Jag kommer inte att lämna detta kors, Dina sår, för jag vill be om själar från Dig. Om Du önskar det, ska jag stiga ner i alla människors hjärtan och omsluta dem med Din lidande så att de inte skall undkomma Dig. Om det vore möjligt, skulle jag placera mig vid ingången till helvetet för att tvinga dessa själar som är bestämda dit att dra sig tillbaka och leda dem till Ditt hjärta.

Min Jesu, Du tystnar och jag sörjer Ditt nära död. O, hur jag ömkar Dig! Jag trycker Ditt hjärta hårt mot mitt eget och visar det all den kärlek som jag är kapabel till. För att ge Dig en tröst proportionerlig med Ditt lidande skulle jag vilja ha en gudomlig mildhet och visa Dig allt mitt sympati med den, jag skulle vilja göra mitt hjärta till en ström av lycka för att hälsa det i Ditt hjärta och söta bitterheten Du känner inför dem många själar som går förlorade. Din rop ljuder för mycket smärtsamt eftersom Fadern har övergivit Dig, men ännu mer smärtsam för Dig är fallandet av de själar som viker sig ifrån Dig. Det är Han som framkallar så bitter klagan från Ditt hjärta. O Jesus! Öka nåd i alla, så att ingen själ skall gå förlorad. Låt min botgörelse vara till nytta för dem som skulle störtas ner i ruin, så att de inte ska avvisas.

Jag ber Dig också, min Jesus, för Din extrema övergivelse skull, att hjälpa själarna som älskar Dig och från vilka Du tycks dra dig tillbaka, för att ha dem som sällskap i Din övergivelse. Må lidandena av dessa själar vara lik rösterna som kallar de själar nära Dig, och på så sätt lyfta Dig upp i Ditt smärta.

Reflektioner och Övningar

av St. Fr. Annibale Di Francia

Jesus förlåter den gode tjuven, och med sådan Kärlek att han omedelbart bringas till Paradiset tillsammans med Honom. Och vi—bönar vi alltid för själarna av de många som dör och behöver en bön, så att helvetet ska stängas för dem, och himmelens portar öppnas?

Jesu smärtor på korset ökar men, glömsk om Sig själv, ber Han alltid för oss. Han låter inget åt sig själv utan ger allt till oss, även Hans Allraheligaste Moder, och erbjuder Hennes som den Kärast Gåvan från Hans hjärta. Och vi—ger vi allt till Jesus?

I allt vad vi gör—bönerna, handlingarna och andra saker—har vi då alltid avsikten att suga in Ny Kärlek inom oss³, så att vi kan ge allt tillbaka till Honom? Vi måste suga den in för att ge den, så att allt vad vi gör bär Selet av Jesu Verks Gärningar.

När Herren ger oss iver, Ljus och Kärlek, använder vi dem då till andras bästa? Försöker vi omfatta själar i detta ljus och denna iver, så att röras Jesu hjärta för att bevära dem; eller håller vi själviskt Hans nåder bara åt oss själva?

O min Jesus, må varje lilla gnista av kärlek som jag känner i mitt hjärta bli en eld som förbränner alla skapadens hjärtan och omfatta dem i Ditt Hjärta.

Vad nytta gör vi av den stora gåvan från Hans mamma, som Han gav oss? Gör vi kärleken till Jesus, Jesu ömhet och allt vad Jesus gjorde vår egen, så att hans mamma blir nöjd? Kan vi säga att vår gudomliga mor finner samma glädje i oss som hon fann i Jesus? Är vi alltid nära henne, som trogna barn; lyder vi hennes ord och efterliknar hennes dygder? Försöker vi på alla sätt inte undanröja oss från hennes moderliga blick, så att hon kan hålla oss alltid fast vid Jesus? I allt vad vi gör, kallar vi då alltid de himmelska moders ögon för att leda oss, så att vi ska kunna handla helgont, som sanna barn av henne, under hennes barmhärtiga blick?

Och för att ge henne samma glädje som hennes son gav henne, låt oss be Jesus om all den kärlek han hade till

Hans Allraheligaste Mor, äran som Han ständigt gav Hennes, Hans ömhet och alla hans finesser av kärlek. Låt oss göra allt detta vår egen sak, och låt oss säga till den himmelska mamman: “Vi har Jesus i oss; och för att göra dig nöjd, så att du kan hitta allting i oss som du fann i Jesus, ger vi allt åt dig. Dessutom, sköna mamma, vill vi också ge Jesus alla de glädjer han fann hos dig. Därför vill vi gå in i ditt hjärta och ta allt din kärlek, alla dina glädjer, all din ömhet och moderliga omsorgar, och ge dem alla till Jesus. Vår mamma, må dina moderliga händer vara de sötna kedjor som binder oss fast vid dig och Jesus.”

Jesus sparar sig inte för något. Han älskar oss med högsta kärlek, och han vill rädda alla och om det vore möjligt, riva alla själar ur helvetet, även till pris av att lida all deras smärta. Trots detta ser han att själarna genom ständiga ansträngningar försöker frigöra sig från hans armar och, oförmögen att binda sin sorg, ropar Han ut: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Och vi—kan vi säga att vår kärlek till själarna liknar den hos Jesus? Är våra böner, våra smärtor och alla våra minsta handlingar förenade med Jesu handlingar och böner för att riva själar ur helvetet? Hur deltar vi i Jesu oändliga sorg? Om vår liv kunde förbrännas i ett ständigt offer, skulle det inte räcka till att dela denna sorg. Varje liten handling, lidande och tanke som vi gör förenad med Jesus kan användas för att fånga själar så att de inte faller ner i helvetet. Förenade med Jesus ska vi ha hans egen makt i våra händer. Men om vi inte utför vår handlingar förenade med Jesus, kommer de inte att hjälpa till att hindra ens en själ från att gå till helvetet.

Min kärlek och allt mitt, håll mig fast vid ditt hjärta så att jag omedelbart kan känna hur mycket syndaren sorgar dig genom att avfalla från dig, och därför kunna göra min del direkt. O min Jesus, låt din kärlek binda mitt hjärta så att, bränd av din eld, jag kan känna den kärlek du själv hade till själarna. När jag lider sorger, smärtor och bitterheter, då häll ut Din rättvisa över mig, o Jesus, och

ta det nöje Du vill ha. Men låt syndaren bli räddad, o Jesus; låt mina lidanden vara bandet som binder dig och syndaren, och låt min själ få tröst av att se din rättvisa tillfredsställd.

Lika Jesu, Guds tjänare vill också rädda alla själar genom att försona sig med Jesus för alla.

² Som medlemmar i hans mystiska kropp.

³ Genom varje arbete som vi utför i nådstillståndet och av kärlek till Gud, får vi en ökning i kärlek, nåd, förtjänst och ära.

Offer och Tacksägelse